Riskbruk, skadligt bruk och beroende
Ett beroende är i sin enklaste mening något som man har mycket svårt att klara sig utan eller att avstå. Vi kan utveckla ett beroende.
Ett beroende är ett tillstånd där en person upplever en stark och okontrollerbar längtan efter ett ämne eller en aktivitet, trots negativa konsekvenser. Det kan handla om substanser som alkohol, droger eller tobak, men också om beteenden som spel, sex eller shopping.
Beroende kännetecknas av förlust av kontroll, ökad tolerans och abstinensbesvär vid försök att sluta.
Ur ett fortgående riskbruk kan ett beroende utvecklas. Det är vanligt att den som har ett beroende försöker eller ständigt försöker begränsa sitt användande utan att lyckas.
Fysiska, psykiska och sociala faktorer vid beroende
Till de fysiska besvär är abstinens, ökad tolerans men även att man får ett behov av större dos för önskad effekt.
Psykiskt kan en stark känsla av längtan efter en substans vara så intensiv att det är svårt att ignorera. Detta kallas sug och kan påverka både fokus och beteende. Sug är en central och mycket utmanande del av beroendet, eftersom det kan driva till återfall, även efter en längre period av avhållsamhet.
Sociala faktorer kan innebära att ingå i en gemenskap eller grupp där användade är en viktig del.
Hjärnans belöningssystem
Mekanismerna bakom beroende är åtminstone delvis biologiskt betingade. De har alltså någon gång under vår evolution fyllt en funktion. Det förklarar också varför det bara är vissa saker som är beroendeframkallande. Det skulle inte vara så tokigt om man utvecklade ett lätt beroende av fullkornsprodukter eller något annat nyttigt, men det vi blir beroende av är sådant som aktiverar hjärnans belöningssystem, såsom socker och sex (som historiskt har varit bra för överlevnad och fortplantning). Hjärnan är dessutom ganska lättlurad, och reagerar även på diverse droger som via genvägar nästlar sig in och aktiverar samma områden i hjärnan.
Varningssignaler
Många människor har perioder i livet när de konsumerar mer alkohol än vanligt. Om det är farligt eller inte är kopplat till en mängd olika faktorer.
En bra början är att föra bok över hur mycket man egentligen dricker. Men det är också viktigt att fundera över om konsumtionen ställer till problem, i jobbet eller i relationer. Det är alltid lättare att sluta tidigt, än att vänta tills ett ordentligt beroende har utvecklats.
Man ska också ha klart för sig att det finns ett starkt samband mellan olika psykiatriska diagnoser och missbruk och att det är mycket vanligt att de förekommer samtidigt, inte minst i självmedicinerings syfte. Av den anledningen kan det vara bra att söka professionell hjälp för att förstå sina problem och vad man behöver göra.
Vad kan man göra?
Det är vanligt att missbruk är familjehemligheter som ingen någonsin berör, fastän det i så hög grad påverkar hela missbrukarens omgivning. Det viktigaste första steget i en tillfriskningsprocess blir därför att erkänna problemet. Vare sig det är man själv som har problem eller en anhörig, vän eller arbetskamrat.
Det är bara missbruket man hjälper på traven genom att hålla tyst. Man ska dock vara medveten om att den som är beroende är expert på att bortförklara sitt problem, även inför sig själv. Det är modigt att våga bryta tystnaden och på sikt kan det leda till något positivt. Men man ska inte räkna med någon omedelbar tacksamhet när man tar upp någon annans problem.
Att beroenden och missbruk delvis beror på ärftliga faktorer betyder inte heller att man är dömd på förhand. Tvärtom är det extra viktigt att hålla koll på sin konsumtion om man har en förälder med missbruksproblematik. Och sanningen är ju den att det inte går att utveckla något missbruk alls om man väljer att inte ta någon drog. Så möjligheten att själv bestämma är trots allt ganska god. (psykologiguiden.se/rad-och-fakta)
https://paihdelinkki.fi/sv/databank/snabbinfo/